Pink frost

På väg till och från jobbet finns det sådana där sandiga små tallskogar. När solen skiner luktar de precis som det luktade vid Axamo när man var liten. Dit man tog bussen (nästan det enda stället (det och TBV)). När tallskogen luktar så där minns man doften och känslan av hårda små tallkottar och varm sand under sina fötter. Doftminnen är ju som bekant de intressantaste. Och mystiska. Ta doften av kafeterian i universitetssjukhuset i Linköping, där tönten föddes, till exempel. Kokt fisk och saftsoppa blandat med en doft av renskrubbad institution. Jag känner den lukten litet då och då, och jag minns alltid var och när (1985!) jag kände den först. Det var doften jag kände strax efter det ögonblick då mitt liv blev litet töntigare ... Men det är smällar man får ta. Det förde ju med sig ett trevligt doftminne i alla fall.


Tallkotte.

Funderar på att inte ta med mig datorn till Lund i morgon. Mest för att jag hatar att bära, men kanske också för att det kan vara bra med litet avgiftning? Tja, snarare endast på grund av att jag inte orkar bära. Jag ska ju ändå bara packa och städa. Och jag har ett par cd-skivor att lyssna på i alla fall. Och teve. Och alla mina älskade dvd:er!!!