Pink frost

Facehunter är på Island och fotar snygga nordlänningar. Kommer ni ihåg när jag skrev om bylsiga nylonstrumpor? Karl Lagerfeld gjorde dem till sin ss-kollektion 2008. Och Chloé visade nog sina samtidigt. I alla fall, först nu börjar man se något liknande "på riktigt"; Acne har ju sina randiga byxor, som jag är tämligen förtjust i. Och just dessa lyckades Facehunter fånga.



Fast kanske är det där inte Acnes variant ändå ... Jag har för mig att de har tätare mellan ränderna. De här är snyggare i sådana fall! Helt i siden är Acnes byxor. Jag vill ha byxor i siden. Siden är det nya sammet. I would drape myself in silk if it were socially acceptable. Sant.

Nu har även sociolingvistiken börjat. Helgen var såklart ytterst trevlig. Monstret var ju här! Det blev Grand, Nova, fika, box och pizza. Och marsipan! I dag har jag haft föreläsningar i fem timmar. Sådant är tämligen sällsynt i en humaniststudents liv. Nu lyssnar jag på Felt och förbereder mig för en föreläsningsfri dag i morgon. Några ventilationsmänniskor ska komma hit. Jag hoppas att de inte kommer alltför tidigt. Jag behöver ganska mycket sådan där skönhetssömn. (Förresten, mina Marc by Marc Jacobs är som små drömmar att gå i. Acne med.)

Sextio procents rea är ganska bra. Och eftersom jag sitter vid datorn nu hela tiden på grund av semantiken, så vet jag ju var man kan hitta sextio procents rea. Nu kommer bortförklaringen. Alla vet ju hur svårt det är att hitta skor som är både fina och användbara. Ja. Särskilt i ett land som Sverige. Så. Äh vad fan jag ska inte behöva försvara mig själv! Jag beställde helt enkelt ett par stövlar från Acne. Till fyrtio procent av det ordinarie priset! Och jag är kräsen när det kommer till stövlar, och gillar verkligen inte alla modebloggares favoriter Acne Pistols. De tycker jag är sjukt fula. De ser ut som cowboyboots och det är aldrig okej. Så. De här är mycket finare alltså. Ungefär så här:





Och döm mig inte! Jag sitter här och skriver om semantik (vilket jag bevisligen inte gör hela tiden, men i alla fall) klockan fem på morgonen. Det är synd om mig. Ni borde tycka synd om mig i stället! (Dessutom behöver mina Marc By Marc Jacobs kompisar. De tyckte att min skosamling var litet för billig. Nej, det gjorde de såklart inte, de är snälla. Det var jag som lade ord i munnen på dem.)

Hemkommen från Paris. Min resväska gick sönder och jag fick dra den genom hela Lund. Nu har jag träningsvärk! Paris var fint med mycket promenerande och mycket billigt rödvin. Vi var på Burfitts vente privée (bien sûr!) Och där köpte jag ett par små shorts som påminde mig om de Acne visade inför förra hösten (de som jag så gärna ville lägga vantarna på, men tvåtusen kronor för så små tygstycken kändes ju litet mastigt ...). I ull. Till en vrakdel av det ordinarie priset (bien sûr igen). Och på Burfitt fick kissen och jag inbjudningar till Maison Martin Margielas vente privée. Mais oui!



Och ja, det var en upplevelse. Personal i vita rockar (bien sûr), garderob och vakter som kollade ens påsar och sådant. Saker såldes för typ tio procent av ursprungspriset. Och ja, jag köpte en liten cape, i finaste siden (du vet så där fint att man snarast tror att det är polyester!). Den är vitochblårandig, och verkar komma från vår- och sommarkollektionen 2007. Så, vintage. Och den har kostat femtusen kronor ... Så här ser den ut, i både blått och rött:





Ja, och jag fick VG på hela Grammatik i teori och praktik! Det känns mycket bra.

Jag hittade inte mina Acne-shorts på stan i dag. Det var dumt. Jag är fortfarande kär. Däremot fick jag litet saker från American Apparel. En lång kofta, en pennkjol, klänningen och ett par nylontights. Allt i svart. (Ni vet, black on the outside et cetera.)

Den här, fast i svart.

Jag är litet kär i Acne-shortsen. Kan de vara den här höstens Acne-klänning?



Jag får litet sådana här vibbar:



Min tes bevisas återigen; strumpbyxor är heta, och borde uppskattas mer för sin egen skull.