Det ser, av bilden att döma, ut som om jag är i färd att klippa mitt hår. (Eller rättning kolon, det ser ut som om Anna Karina på bilden använt eller kommer att använda en sax på ett, mer eller mindre, kreativt sätt.) Dock är den skadan redan gjord! Och jag vet inte om jag tycker om det än. Om ett par år så vet jag nog säkert. Jag är så
långsint, när det gäller saker som dessa.
I dag är min apa och klubbar. Det är inte jag. Jag är inte lika klubbig som han. Men nu när jag har
nästan svart lugg, så borde han ju i alla fall inte skämmas för mig! Dessutom har jag, dagen till ära, klätt mig i randigt. Och randigt är, enligt
min apa, fortfarande indie så att det räcker. Min apa är såklart inte min, ty man kan inte äga en apa; särskilt inte en apa som är så fritänkande. Nåväl, kanske är jag och klubbar med min apa nästa vecka vid den här tiden. Då kommer ju inte
Love Actually att gå på teve. Vissa saker
måste faktiskt gå före clubbing.
Om apan i fråga, mot förmodan (han är fruktansvärt självupptagen och läser uteslutande sina egna
posts), läser detta kan jag passa på att tala om att jag köpt ett tjog ägg, vilka ligger och väntar på honom i kylen när han vaknar framåt sjuttontiden i morgon.
Nu ska jag till sängs med Ian McEwans
Försoning.