Om jag vore pojke, skulle jag se ut som Nicola Sirkis cirka tidigt åttiotal. Jag tror att jag redan har berättat det, men jag tänker på det ganska ofta. Dessvärre är det svårt att hitta riktigt fina bilder på monsiuer Sirkis. Men i mitt huvud har jag en finfin bild av hur jag skulle se ut. Eller snarare av hur Nicola Sirkis såg ut. Annars skulle jag se ut som Brett Anderson cirka tidigt nittiotal. Men jag tror att jag redan har berättat allt det här. Äsch, det gör inget. Det mesta tål att upprepas. Särskilt det som är viktigt. I dag såg jag Control med Tönten, förresten. Den är fin, men man vet ju hur den slutar. Han sätter på The Idiot, och sedan är det mer eller mindre slut.


Nicola!


Nicola!


Nicola!


Suede och Brett!


Suede och Brett!

Alla vet ju hur jag uppmuntrar snygga människor att skaffa barn tillsammans. Och alla vet ju att jag tycker att Catherine, Sophie och Nicola (med flera!) är de snyggaste. MEN. Raphaël Haroche, alltså. Han ser ju ut som en rysk docka!



Och hans fru/flickvän Mélanie Thierry är ju också sjukt snygg (och exakt lika lång som jag!).



Så då tänker man ju fan, de borde skaffa barn och det har de ju redan gjort! (Jag skulle vilja vara deras barn, men det går ju inte, så jag kan ju alltid hoppas på att gifta mig med honom (barnet alltså, Roman heter han) om sisådär tjugo år, när jag börjar bli gammal och ingen annan vill ha mig ... Ja, bra plan.) Så här ser de lyckliga tu ut tillsammans:





Jaaa, det är fint.

Jag undrar om Eric Rohmer föredrar pojkar framför flickor. I "alla" filmer är det ju alltid flickorna som är de grannaste, och som pojkarna vill ha; men i Rohmers filmer (väldigt begränsat urval därav, men ändå) är flickorna/kvinnorna tämligen alldagliga, medan pojkarna/männen är små under av fysiologi (rent objektivt, givetvis). Vi har ett par bevis, nummer ett "drömmannen" i Conte d'hiver, nummer två Melvil Poupaud i Conte d'été och nummer tre Alain Libolt i Conte d'automne. Och min slutsats?  Det finns såklart ingen slutsats! Allt jag kan säga är att Rohmer har ett öga för benstruktur, vilket lär vara en av de saker vilka tagit mänskligheten så här långt.


Jag framlägger härmed bevisobjekt nummer två.


Och bevisobjekt nummer tre.

Jaa, och på följande bild ser Melvil Poupaud ut som en cyklist! (En dag ska jag ranka de snyggaste cyklisterna genom tiderna för er; det lär bli en orgie i benstruktur.)



Ja, jag sade ju det!