![[info]](http://l-stat.livejournal.com/img/userinfo.gif){kind=small}
Utbytet: The Rotten Staff House
Det begav sig på den tiden då jag och min sambo flyttade till England år 2000. Det begav sig på den tiden då jag och min sambo bodde i The Rotten Staff House tillsammans. Så hette det för att det var just vad det var. Tiden i The Rotten Staff House var en mycket bra tid på många sätt. Vi hade bulgarer både i korridoren och i badkaret. Fransmän fick oss att lyssna på ny musik, samtidigt som vi spelade svensk musik högt och med dörren öppen. (Det är oss ni ska tacka för att storheter som Lustans lakejer, Docenterna och Håkan Hellström än i dag ljuder ur Trabanter i såväl Sofia som i Plovdiv.)
Jag i skuggan av tvätten.
Annars var såklart det mesta dåligt i staffhuset, rent byggnadstekniskt. Vi hade ingen dusch (jo, vi hade en duschkabin mitt i vårt rum som inte funkade och oftast luktade som rutten camembert), utan vi fick göra som när man var liten och ”böja bakåt” för att skölja ur schampo. En gång försvann proppen till badkaret, vilket gjorde det hela än svårare. En annan sak som mystiskt försvann var dammsugaren, vilket suger (!) när man har läbbiga heltäckningsmattor överallt. Det var vidare ett stort hål i köksväggen, vilket var intressant. Vi hade stopp i vårt handfat nästan jämt och det var aldrig någon som kände för att fixa det, trots påtryckningar.
Sötebrödsdagarna ...
Men det positiva övervägde såklart. Lotta och jag tog vårt nya hemland på mycket stort allvar och köpte både crumpets och hot cross buns på Somerfield, som vi åt till vårt kvällste. Ibland blev det fish and chips och ibland chow mein. Ibland satt vi i köket och spelade kort, åt glass och frös. Ibland hängde vi inne hos bulgarer, engelsmän och fransmän och avböjde vänligt, men bestämt deras rökverk. Vi hade efterfester i vårt rum med te till framåt fem eller sex på morgnarna, för att sedan gå upp och jobba två timmar senare (DEN UNGDOMEN!).
Pallad frukt och stulna blommor!
Vi hade världens finaste porslin, som vi fyndade i stans en miljon second-hand-affärer. Det porslinet kan jag fortfarande sakna. Vi hade kaffekannor, likörglas och allt man kan tänka sig. Vi firade nyår genom att, genomblöta efter att ha vandrat hem från puben i översvämning, lyssna på Tom Waits och dricka rödvin. I pyamas.
Jag, nyår!
Så var det på den tiden då vi flyttade hemifrån (för första gången …). Å, The Rotten Staff House i mitt hjärta!
Vi firar Lucia!
Luciaspel!
Nyår. Skål Michale Caine och The Rotten Staff House!
Och här kan ni läsa min sambos version av det hela!
Jag i skuggan av tvätten.
Annars var såklart det mesta dåligt i staffhuset, rent byggnadstekniskt. Vi hade ingen dusch (jo, vi hade en duschkabin mitt i vårt rum som inte funkade och oftast luktade som rutten camembert), utan vi fick göra som när man var liten och ”böja bakåt” för att skölja ur schampo. En gång försvann proppen till badkaret, vilket gjorde det hela än svårare. En annan sak som mystiskt försvann var dammsugaren, vilket suger (!) när man har läbbiga heltäckningsmattor överallt. Det var vidare ett stort hål i köksväggen, vilket var intressant. Vi hade stopp i vårt handfat nästan jämt och det var aldrig någon som kände för att fixa det, trots påtryckningar.
Sötebrödsdagarna ...
Men det positiva övervägde såklart. Lotta och jag tog vårt nya hemland på mycket stort allvar och köpte både crumpets och hot cross buns på Somerfield, som vi åt till vårt kvällste. Ibland blev det fish and chips och ibland chow mein. Ibland satt vi i köket och spelade kort, åt glass och frös. Ibland hängde vi inne hos bulgarer, engelsmän och fransmän och avböjde vänligt, men bestämt deras rökverk. Vi hade efterfester i vårt rum med te till framåt fem eller sex på morgnarna, för att sedan gå upp och jobba två timmar senare (DEN UNGDOMEN!).
Pallad frukt och stulna blommor!
Vi hade världens finaste porslin, som vi fyndade i stans en miljon second-hand-affärer. Det porslinet kan jag fortfarande sakna. Vi hade kaffekannor, likörglas och allt man kan tänka sig. Vi firade nyår genom att, genomblöta efter att ha vandrat hem från puben i översvämning, lyssna på Tom Waits och dricka rödvin. I pyamas.
Jag, nyår!
Så var det på den tiden då vi flyttade hemifrån (för första gången …). Å, The Rotten Staff House i mitt hjärta!
Vi firar Lucia!
Luciaspel!
Nyår. Skål Michale Caine och The Rotten Staff House!
Och här kan ni läsa min sambos version av det hela!
