Pink frost

Jag blir ofta inspirerad av MAC:s kampanjbilder. Inte desto mindre av bilden från deras kollektion Magic, Mirth and Mischief, som smyckade MAC i Malmö sist vi var där.



Helt plötsligt ville jag ha högblanka läppar och färgglada ögon. Dazzleglasset Phiff! var så himla tjusigt, men dessvärre slutsålt. Däremot köpte jag mineralögonskuggan Under Your Spell, som komplementerar min nya hårfärg på ett elegant sätt.


Under Your Spell

Mitt plushglass har varit på väg att ta slut länge, så jag investerade i ett nytt sådant, för att få fina och blanka läppar. Färgen Big Kiss är superfin; och jag som trodde att inget skulle kunna mäta sig med den gamla klassikern Fulfilled.

Trött på mitt hår! Jag saknar en lugg att gömma mig bakom och matcha till välmålade läppar. Dessutom vet jag inte om jag bara ska fortsätta att superbleka eller köra vinterhalvårsfärg à la 9.13, eller så ... Mm. Lugg.


Gamla DirtyDirtyDancing.

Man får helt enkelt hålla till godo med DirtyDirtyDancings gedigna arkiv. Jag tycker om halvkorta hår också. Som nedan.





Och jag tycker ovanligt bra om snyggt blont hår nuförtiden.


Plus röda läppar!

Okej, apropå Girls så har jag världens scoop! Titta vilken bild som någon lagt upp på Facebook, i Go-Kart Mozart-gruppen!



Ja, jag veeet! Lawrence + Girls = sant! Så himla fint. Och jag älskar att Lawrence ser exakt ut som senaste (och enda) gången jag såg honom. Han skulle liksom passa bra på Djurläkartorget ... Ååå, de borde göra något ihop!

Jag saknar DirtyDirtyDancings uppdateringar. Alla har perfekt hår, perfekt hud, perfekt sminkning och ser så glada och fina ut.


Vitblond, röda läppar I.


Och II.


Dubbellugg!




Liksom geishaläppar.




Sjuttonhundratalslooken.




Jordgubbsklänningen!

Just nu känns nog Yvans "andra" blogg mer intressant, inte minst med tanke på bilder som den här:


Henry i London!

Nu har han lyckats komma in i Ryssland också ...

Ensam hemma. Plan: Läsa Malina tills reprisen av Sugar Rush börjar. Efter Sugar Rush titta på Le temps qui reste, eller Bonjour tristesse ...


Ingeborg Bachmann tolkad av Liselotte Watkins


Le temps qui reste


Bonjour tristesse

Äh, ja. Bäst att sätta igång. Resten av helgen ska bestå av uppsats! Och kanske litet Sims emellanåt?

Vi fick våra pins i dag. Fun fact:


John Ausonius?


Jiří Levý?

Jag vill bara passa på att skjuta in att det inte med nödvändighet behöver vara så att Jiří Levý tycker om att skjuta invandrare, och det behöver inte heller vara så att John Ausonius är en fena på att skriva utmärkta böcker om översättning av poesi.

I dag pratade Frida Hyvönen i Sommar. Hon är en av mina favoriter. Hon ser alltid så fin ut, också. Lyssna på hennes senaste skiva, om du inte redan har gjort det, vetja!










Hoppla!

Med både informationsstruktur och uppsats att tänka på måste man läsa en hel del böcker och artiklar. Typ så här många:


Morrissey med sina många bokar.


Nä, fler förresten! Fast de som jag läser är oftast inte skrivna av Oscar Wilde. Oftare av Enric Vallduví.

Nu ska jag gå till sängs och gräva ned mig ännu djupare i Luke Haines vackra och litet mystiska värld. I morgon kan vi titta på våren igen.


Violer!


Ett hav av scilla!

Jag älskar våren.

2000-talet: Envar sin egen Andy Warhol. Jajamensan.



Nu ska jag gå och lägga mig. I morgon har jag en uppsats att frisera.

Sitter och skriver sociolingvistik. Men ibland måste man ta en liten paus och läsa litet andra saker.


Bra bok?

Ni kan själva ha barnsligt roligt här!

Semantik. Mest av den kognitiva sorten. Med en eller annan flashback till Aristoteles och så.
Vitt te med smak av ros och litchi.
Fujiäpplen.
Mohairsockor.
Och så litet pluggångest!
Men nu ska jag försöka att lägga på ett kol (mer idiom än metafor, eller hur? Eller?).
Så att jag blir klar och kanske kanske kan jag göra något roligt. Kanske kanske kan jag titta på en film eller så.
Kanske kanske kan jag tänka på bättre saker.
Meaning:





Och när jag väl är klar, kanske kanske blir jag lika glad då, lika glad som när jag spelar tipp!



Äh ja.

Sitter och skriver skriver skriver. Men jag hittade en rolig sak också. Här. Då kan man leka att man har en polaroidkamera. Så, mitt 2008 i polaroid:



Fotosession med kissen.


Massor av cocktails i Sheffield.

Tja jag är i Jönköping och jag har en ny dator! Jag har till och med lyckats föra över alla mina fina Catherine Deneuve-bilder till den! I dag har jag mest åkt tåg i något som kan liknas vid en Betsey Johnson-skapelse. Fast det var Topshop. Ja, det kändes fint.


Originalet.


Topshop.

Snart är det Frasier. Frasier i mitt gamla rum. Det var länge sedan sist. Ja. Snart är det jul. Jag ska baka lussekatter, så att jag har något att bjuda Lotta på på vår julfest på söndag! Apropå katter, så såg jag och P-fjant Surkatt för sista gången i år i dag. Det kändes ju litet sorgligt, förstås.

Jag lovade en gång för länge sedan att någon gång skriva om de snyggaste cyklisterna, och eftersom jag är min brors syster, ska jag såklart göra det! Min största cykelcrush var såklart Richard Virenque från kanske 1995 eller så och framåt ...


Festina-tiden ...

Det är svårt att hitta riktigt snygga bilder i dag dock. Han är snyggare i mitt minne ...


Jag, EPO? Nääää.

År 2000 hade jag en dansk beundrare som åkte och fotograferade Richard Virenque och skickade bilderna till mig ... Jag har fortfarande en av dem på väggen.



Jaa, vad ska man säga? Cykling är lätt den bästa sporten! Men om jag ska vara riktigt ärlig, så har jag glömt bort vilka mer som var snyggast, men jag ska försöka komma på det och återkomma i frågan. Kanske finns Eurosports gamla trombinoscope kvar någonstans! De var ändå den bästa underhållningen någonsin. Jag minns främst en ungrare, en polack och en fransman. Men jag ska hitta dem!

Snart ska jag göra en stor kopp grönt te med ingefära och sätta mig och titta litet på det där frågeprogrammet på ettan. Sedan blir det ju Rickard, som jag får ha för mig själv i kväll, vad säger vi om det, P-fjant? Annars försöker jag väl mest komma underfund med hur Gimps vackra och litet mystiska värld fungerar. Så nu kan jag dedicera en bild till alla er som inte får äran att tillbringa er fredagskväll tillsammans med undertecknad! Som inifrån ett smutsigt akvarium ...


Tja.

Äh, det sket sig tämligen svårt redan på en gång, märkte jag. Det där frågeprogrammet behagade visst inte gå i dag. Juluppehåll, antar jag. Tusan också. Men jag är glad ändå, ty mitt te är klart.

En av mina största idoler är såklart Bill Drummond. Om man står bakom en sådan här fin (och bra!) skiva, som man dessutom kallar The Man, måste man vara ett geni. Mjölkört och en stor båt. Han var något på spåren redan för tjugotvå år sedan. Här är den finaste bilden jag hittade på skivan i fråga, och den kommer från Flickr.


Stiligt!

Och intertextualiteten mellan Bill Drummond och Julian Cope. Den är lysande! (Ja, jag är ytterst svag för just intertextualitet.)