Pink frost

Det med Daul Kim är ju så himla sorgligt. Det känns så konstigt med bloggar som blir kvar efter det att innehavaren dör. Litet som en spökblogg.


Daul Kim för Nordstrom.


Daul Kim i tyska Zoo Magazine.


Från hennes blogg.

Det begav sig på den tiden då jag och min sambo flyttade till England år 2000. Det begav sig på den tiden då jag och min sambo bodde i The Rotten Staff House tillsammans. Så hette det för att det var just vad det var. Tiden i The Rotten Staff House var en mycket bra tid på många sätt. Vi hade bulgarer både i korridoren och i badkaret. Fransmän fick oss att lyssna på ny musik, samtidigt som vi spelade svensk musik högt och med dörren öppen. (Det är oss ni ska tacka för att storheter som Lustans lakejer, Docenterna och Håkan Hellström än i dag ljuder ur Trabanter i såväl Sofia som i Plovdiv.)


Jag i skuggan av tvätten.

Annars var såklart det mesta dåligt i staffhuset, rent byggnadstekniskt. Vi hade ingen dusch (jo, vi hade en duschkabin mitt i vårt rum som inte funkade och oftast luktade som rutten camembert), utan vi fick göra som när man var liten och ”böja bakåt” för att skölja ur schampo. En gång försvann proppen till badkaret, vilket gjorde det hela än svårare. En annan sak som mystiskt försvann var dammsugaren, vilket suger (!) när man har läbbiga heltäckningsmattor överallt. Det var vidare ett stort hål i köksväggen, vilket var intressant. Vi hade stopp i vårt handfat nästan jämt och det var aldrig någon som kände för att fixa det, trots påtryckningar.


Sötebrödsdagarna ...

Men det positiva övervägde såklart. Lotta och jag tog vårt nya hemland på mycket stort allvar och köpte både crumpets och hot cross buns på Somerfield, som vi åt till vårt kvällste. Ibland blev det fish and chips och ibland chow mein. Ibland satt vi i köket och spelade kort, åt glass och frös. Ibland hängde vi inne hos bulgarer, engelsmän och fransmän och avböjde vänligt, men bestämt deras rökverk. Vi hade efterfester i vårt rum med te till framåt fem eller sex på morgnarna, för att sedan gå upp och jobba två timmar senare (DEN UNGDOMEN!).


Pallad frukt och stulna blommor!

Vi hade världens finaste porslin, som vi fyndade i stans en miljon second-hand-affärer. Det porslinet kan jag fortfarande sakna. Vi hade kaffekannor, likörglas och allt man kan tänka sig. Vi firade nyår genom att, genomblöta efter att ha vandrat hem från puben i översvämning, lyssna på Tom Waits och dricka rödvin. I pyamas.


Jag, nyår!

Så var det på den tiden då vi flyttade hemifrån (för första gången …). Å, The Rotten Staff House i mitt hjärta!


Vi firar Lucia!


Luciaspel!


Nyår. Skål Michale Caine och The Rotten Staff House!

Och här kan ni läsa min sambos version av det hela!

Ny kategori! Min sambo och jag ger varandra teman att skriva något om och så publicerar vi det båda två. Hon på sin blogg och jag här. Det första temat blev, efter mycket funderingar, The Rotten Staff House -- ett ämne som kanske aldrig kan bli nog utrönt.

Just nu känns nog Yvans "andra" blogg mer intressant, inte minst med tanke på bilder som den här:


Henry i London!

Nu har han lyckats komma in i Ryssland också ...

Om ni tröttnat på alla gamla trötta bloggar, kan ni liva upp dem genom att översätta dem här. Det är litet roligt, men jag måste ändå, som lingvist, säga att maskinöversättningen kommit en bra bit på vägen. Följande är en av mina engelska favoriter (originalet finner ni här, några inlägg längre ned):


Och det finns så många språk att välja på! Aldrig behöver vi ha tråkigt igen!

Förresten, om ni inte har läst Shampoo Rising på länge, så är det banne mig på tiden. Till exempel om Muminmuggarna! Muminmuggarna, som är nästan det enda jag dricker ur nuförtiden. Mest ur Sniff och Mymlan.


Den här till exempel.

Annars lyssnar jag mest på Calogeros liveskiva (och Raphaëls ...). Jag hade faktiskt nästan glömt bort hur bra Calogero är. Tänk att det bara är fransmännen som fattar det. En apesanteur, liksom! Och Schengen (nu är vi tillbaka till Raphaël, alltså ...) ackompanjerad av galen kletzmer, eller liknande. Å, det är fint!

Jag vilar upp mig efter gårdagens eldsvåda. Har tittat på får och getter och hönor och tuppar, och plockat förgätmigej. Och nu läser jag litet, typ det här. Min favoritblogg.

Tja. Ni glömmer väl inte att läsa den här litet då och då? Sedan ska vi äta engelsk paj, för i morgon lämnar min fru oss (antagligen). Jag lyssnar på Robert Forsters nya soloskiva, och tänker på hans salig bandkollega.

Jag är bara tvungen att länka igen. Jag skulle inte kunna säga det bättre själv.

(Bara en påminnelse om den bästa bloggen därute i det stora vida Internet.)

Tja.

Ni måste läsa den här bloggen. Jag har sagt det förut, jag vet! De har skrivit om ord som måste bort, och jag instämmer gällande vart och ett av dem. Vissa ord får man helt enkelt nog av. En del skulle man aldrig ens tillåta i sitt eget vokabulär. Jag vet att de flesta skulle säga sin vokabulär, men jag googlade det, och det är tämligen jämnt mellan de olika lägren. Personligen föredrar jag alltså sitt. Och jag är språkvetare och har följaktligen alltid rätt i dessa predikament. Läs själva, vetja, och se om ni håller med Annina, Anna och mig själv ...

Nu tror jag att jag ska krypa till kojs och titta på Mandomsprovet. Även denna film köpte jag på Media Markt i dag. Kanske kommer det att se ut som nedan, men inte på pricken. Jag och P har i dag kommit fram till att Polanski har en grej för nattlinnen. (Och jag är medveten om den blatanta anglicismen i den sista meningen, men den anser jag vara ett stilgrepp från min sida.)


Mia Farrow i Rosemary's Baby, såklart.

Jag har skrivit det förut, och jag skriver det igen. Det här är en blogg du inte får missa. Där tipsar i dag Annina Rabe om en ny matsajt, vilken stoltserar med devisen Där fettet går in går vettet ut. Strålande. Läs en intervju med Karin Fransson och leta bland en massa sopprecept!


The Soup Nazi från Seinfeld och Karin Fransson. Eller tvärtom.

Om du också älskar Nigella Lawson, och rubriker som Att upptäcka att man ser ut som Göran Greider: en modeblogg, bör du genast lägga till Shampoo Rising som bokmärke. Läs till exempel det här och det här! Annina Rabe och Anna Hellsten är två utmärkta skribenter.

I dag skiner solen så fint, så fint. Jag har gått långt och väl.
    Dessvärre är det inget Lustgården i kväll. Det är ju EM-kval. Och då kan inte katten och jag titta på Catherine Deneuve heller ... Det är litet så det är med katter - de är ombytliga och går till den som ger dem mest fisk. Förresten skrev Annina Rabe så fint om Lustgården, både i SvD och i den finfina bloggen Shampoo Rising. Jag tycker om Annina Rabe!
    När jag var ute hade jag på mig vit klänning från H&M i bomull/siden, långkalsonger från Lindex, halsband (inte helt olikt Linköpings Folkets Park-logga), svarta kilklacksskor från Vagabond, beige lång stickad kofta från H&M, Clinique Happy, Macs Lipglass i Venetian, ögonskuggor i Sultan och Brown Sugar från Make Up Store. Och mascara och sånt där såklart! Voilà, nu kan vem som helst få till den smickrande jag-looken!