Pink frost

Och å, jag såg ju Le temps qui reste i går. Egentligen vet jag inte riktigt varför jag tycker om den så mycket. (Eh, jo: Melvil Poupaud!) Men jag tror att jag egentligen kanske är en homosexuell man. (När jag ser filmen så känns det så; det känns som att jag kan identifiera mig så mycket med huvudpersonen, vilket jag inte borde? Hmm.) Dessutom älskar jag parallellerna till Rohmers fina Conte d'été (vare sig de är medvetna eller omedvetna!) Och Romain liksom försvinner bokstavligt. Han tynar bort framför våra ögon. Det är så fint och så sorgligt och jag vet inte allt.


Melvil Poupaud!


Jeanne Moreau plockar blommor.


Valéria Bruni Tedeschi!

Om jag ska gifta mig med någon får det bli med Melvil Poupaud. (I alla fall någon av Melvil Poupaud-typ. Lika bra, liksom.) Han är Brett Anderson-snygg. I kväll ska jag se allt extramaterial. (Borde se om Ozons Sous le sable, förresten. Samma tema.)

Jag gjorde nyss ett sådant där dumt test på Facebook. Det handlade om vilken britpopstjärna man var. Det var förvånansvärt svårt att styra och jag trodde att jag skulle bli något dåligt, och så blev jag Brett Anderson, en av mina alla största idoler någonsin. Tänka sig. När jag var sexton ville jag gifta mig med honom, fast han var sjukt gammal (30 år!). Under britpoptiden var han het hetare hetast.


Suede.

Om jag vore pojke, skulle jag se ut som Nicola Sirkis cirka tidigt åttiotal. Jag tror att jag redan har berättat det, men jag tänker på det ganska ofta. Dessvärre är det svårt att hitta riktigt fina bilder på monsiuer Sirkis. Men i mitt huvud har jag en finfin bild av hur jag skulle se ut. Eller snarare av hur Nicola Sirkis såg ut. Annars skulle jag se ut som Brett Anderson cirka tidigt nittiotal. Men jag tror att jag redan har berättat allt det här. Äsch, det gör inget. Det mesta tål att upprepas. Särskilt det som är viktigt. I dag såg jag Control med Tönten, förresten. Den är fin, men man vet ju hur den slutar. Han sätter på The Idiot, och sedan är det mer eller mindre slut.


Nicola!


Nicola!


Nicola!


Suede och Brett!


Suede och Brett!

Nu är tönten och det lilla monstret här! Och jag kunde gå och hämta några böcker på Preem. (Nej, inget som skulle intressera er. Semantik och sådant. Och Revolutionary Road.) Snart är det jul, och i morgon ska jag göra sjukt mycket köttbullar, som traditionen ju bjuder. Förresten var årets julfest lika lyckad som alla de tidigare! Och jag måste ju passa på att gratulera de två turturduvorna på deras tvåårsdag! Grattis grattis, min kära sambo och David såklart! Ni är lika fina tillsammans som ... (nu måste jag komma på något bra) ... Anderson och Butler eller Morrissey och Marr eller Séverine och Marcel eller eller eller David och Lotta! (Ja, det må låta smörigt, men det är ju sant!) Jag hoppas att er middag var trevlig!


Brett och Bernard


Marcel och Séverine

heretu tyckte att jag skulle göra ( Read more... )så det gör jag såklart!

Dricker vitt te (som består mest av grönt te) med smak av ros och litchi. Fler saker borde smaka som rosor. Som Turkish Delight. Rosenvatten. Mmm. Annars tror jag att jag är för nervös för att vara hungrig. Fast det borde jag inte vara. Det är så jobbigt när man vill vara bra på saker. Det är bättre att inte bry sig. Den prestigelösa typ gymnasietiden var bättre. Typ, ah fick jag MVG på matteprovet, okej. För att man var mindre elitistisk, och inte direkt kände något behov av att vara bättre än någon annan. Det räckte att vara bra på brittiska popband och kunna citera Our Absinthe Friends (nej det kunde jag nog inte, men det är ett bra exempel) ...


Select 1996!


Select 1997!


Select 1999!

(Och varför klippte han sig egentligen?)

För närvarande håller jag på med ett hemligt projekt. Jag kan inte säga något mer om det, för det handlar om en födelsedagspresent. P-fjant är också inbegripen. Och nu skrider vi in i den kända, tillika ökända, midsommarveckan. Vår enkla boning kommer att svämma över av människor från alla jordens hörn! Det är mycket som måste göras innan dess dock. Städning, planering av mat och dryck och musik och sovplatser och massor av andra saker. (Och jag har redan lagat mat för fullt i en vecka; jag känner mig som en mamma. Middag varje afton till dagens fotbollsmatcher; det är ju EM ...) Det är mycket att göra alltså. Tur att min barnlitteraturkurs är klar! Annars hade jag aldrig haft tid ... (Min kända, alternativt ökända, uppsats får vänta en vecka eller så till.) Och vad jag vet ska jag bara jobba två veckor (heltid) i sommar. Det räcker, tycker jag. Kanske ringer de från Norrahammar med ... Just min spetskompetens finns det inte många som besitter! Eller något ... Annars har jag nyss återupptäckt Suedes b-sidor, de som inte tog sig med på Sci-Fi Lullabies, alltså. De som är mest indie.


Brett Anderson. En gång i tiden var han snyggast i världen.