Pink frost

Ja, jag ska göra ett inspirationscollage för säsongen, med det hetaste och finaste. Det var längesedan jag gjorde det sist. Vad vill vi se? Jo, randigt, läppstift, jasmindoft, svart och vitt, färgglatt, skira material, Chanels kragar (allt Chanel går bra ...), snygghet, Funny Games (korta shorts och vita handskar!), svensk punk, technicolor, korall, YSL:s Paris (vår-/sommarversionen), solskydd, Rohmer, bodies, Skins, alla vårblommor, Étienne Daho, små fina shorts, Eley Kishimotos knästrumpor, perfekt eyeliner, nude- och persikofärger, flugor, Laura Merciers färgade dagkräm (med spf!), French Sole, mousserande rosévin (helst champagne, så klart ...), siden, jasminte, pärlor ... och tusen andra saker så klart ... till exempel Sonic Youths version av Superstar. Sjuuukt våren 2009.


American Apparel


Cassie!


Catherine Deneuve och David Bailey.


Chanel pre-fall 2009.


Chanel AW 2009.


Körsbärsblom!


Deborah Harry


Eley Kishimoto


American Apparel


Erin Fetherston AW 2009.


Étienne Daho med fågel.


Funny Games


Les demoiselles de Rochefort


Les demoiselles de Rochefort


Pink Champagne


Effy!


Conte d'été


Sandie Shaw


Sophie Ellis-Bextor


Sylvie Vartan


Tant Strul


Kim Noorda för Peter Som SS 2005.


Kim Noorda för Rodarte SS 2008.

Klar med två skriftliga redovisningar, som jag lämnade in i dag. Skönt. Och jag har diskuterat min masteruppsats med min nya handledare, och jag upptäckte att min c-uppsats visst var över femtio sidor lång, om man ändrade radavståndet till 1,5, vilket jag inte hade gjort innan. Kändes mycket bra. Dessutom måste min masteruppsats ha vuxit litet på egen hand under de fyra år jag har arbetat med den. Den mäter nu hela 28 sidor mellan pärmarna. Jag blev så stolt, så stolt när detta uppdagades för mig. Det är ju inte klokt vad de blir stora snabbt. Snart klarar den väl sig alldeles utan mig. Produktiv dag, alltså. Nu kan jag ta det lugnt ett tag, för att sedan ägna all min kraft åt Assignment 2 i Sociolingvistik-kursen. Det känns bra. Dessutom är tönten inte här, så jag kan hoppa i hans säng, hänga på hans cykel, dricka hans André och förstöra hans dator i allmänhet. Dessutom har jag ätit äggröra. (Den där te- och gojibärsdieten kommer. Än har jag råd att köpa ägg!) Kanske ska man fira tingens förträfflighet med att se en fräsig dvd, eller något? Skins?


Cassie i min klänning.

Någon dag ska jag berätta för er om modeveckorna som ju kommit igång, och om dess guldkorn. Kanske snart. Jill Stuart tycker jag till exempel såg fint ut nu i New York.

Jag saknar fortfarande Skins. Jag misstänker att min Am Ap-hangup är knutet till det på något sätt.


Effy


Michelle

Eller så är det åldersnoja. Jag menar jag fick ju inte gå klädd i American Apparel när jag var sjutton ... Jag vet inte. Det är lömskt det där med hangups.

Ungefär så här mycket regnar det nu:



Fast det är natt, så det spelar ingen roll. I morgon ska jag städa. Det har jag sett fram emot en längre tid nu. Men först Medical Investigation klockan fem i halv tre. Så har det varit i evinnerliga tider. (Fast det brukar börja redan vid två ...)

Jag har levt med min amerikanska playlist sedan valnatten. Den är bra. (Jag kör litet nationskvotering.) Jag vill titta på dvd, men min dvd-spelare är inte medgörlig. Helt plötsligt är jag oerhört sugen på att se hela mitt dvd-bibliotek på en gång ... Särskilt Georgy Girl (av någon anledning) och Brideshead Revisited (det är ju höst!) och Riket och Skins och Belle de jour. Det är ju typiskt. Jag får bildgoogla Catherine Deneuve och läsa om tredje säsongen av Skins på Wikipedia i stället (och säga att jag ska se Brideshead Revisited-filmen på bio, men aldrig göra det ...). Jaa. Annars känner jag för att läsa Richard Yates. Så att man har några referenspunkter när man ser Kate och Leo återförenas på bio någon gång nästa år ...


Georgy Girl!


Skins!


La sirène du Mississipi!


Cassie! (Ååå, sista avsnittet första säsongen!)

Inför förra hösten gjorde jag det. Nu gör jag det igen. Men bara i bilder. Tolka får man göra själv.


Anna Karina


Buñuels Tristana


Hannah Murray


Catherine Deneuve



France Gall


Bakom Givenchy AW 2008


Hiroshima mon amour


Kirsty MacColl och The Pogues.


My Summer of Love


Róisín Murphy i Miu Miu


Topshop hösten 2008


Sylvie Vartan


Sockdreams


Sophie Ellis-Bextor


The Sugarcubes


Effy i Skins

Ja, jag säger inget mer. (Fast jag gillar min gamla lista med ...)

I dag var det varmt igen. Och nästa vecka ska jag jobba. I dag fick jag mina filmer. Jag har tråkigt nu. Kanske ska jag titta på en film. Jag saknar Skins. Jag saknar Cassie. Ibland vill jag också vara sjutton år, men bara väldigt sällan. Ba ba.

Och jag saknar Skins! Himla mycket. Jag saknar alla i Skins. Jag hoppas att Sid hittade Cassie i New York. Å, allt var så himla sorgligt!


Sid och Cassie


Jal, Chris, Michelle, Sid och Anwar


Cassie

Natten mot fredag gjorde jag det. Jag såg de sista avsnitten av Skins. Och jag grät! Det var så himla sorgligt. Första och andra säsongen är verkligen som natt och dag. Som livet självt kanske? Jag måste såklart se alla avsnitt ett par gånger till. Låta det sjunka in.


... sont les mots qui vont très bien ensemble ...

I första säsongen fanns det ingen morgondag, och de festade jämt som vore det 1999. I andra säsongen är morgondagen nästan allt. Allt får konsekvenser; och alla får ta konsekvenserna. Om det är några som hör hemma på den pågående Cannes-festivalen, så är det pojkarna och flickorna i och runt Skins. De borde få typ alla priser.


På sjukhus, med Cassie och Jal.

P.S. Jag har allt extramaterial kvar att titta på!


Dark skies.

Och alla känner ju, vid det här laget, till min kärlek för Cassie i Skins. (Ja, jag tycker om henne fortfarande, trots hennes beteende i säsong två, och hon ser bara litet ut som en mullvad, Rhian! Förresten behöver det inte vara något fel med att se ut som en sådan.) Hursomhelst. Man kan ju inte undgå att se Effy i säsong två. Hon gjorde ju en minnesvärd insats även i första säsongen, men i andra säsongen får hon sannerligen glänsa! Och hon är så snygg! Och om Cassie står för det väna, ljusa utseendet, så är Effy hennes diametrala, mörka, motsats. Effy är privatskoleflicka by day och knarklangare by night (Litet som Klaus Nomi, om ni kommer ihåg honom.). Och hennes hår, hennes hår! Det är alldeles fantastiskt!

Apropå andra säsongen av Skins. Om någon skulle sagt till mig att säsong två skulle vara en svart skildring av karaktärerna som jag lärt mig känna och älska, skulle jag undra hur det skulle ta sig ut. Och nu vet jag. Det är som säsong ett, men just svart. Inte bara svart såklart, men ändå i bjärt kontrast till första säsongen. Jag har som tur är kvar ett par avsnitt att titta på. Cassie verkar ha tagit sig i kragen igen. Den där femtonåringen krossade ju hennes snigel!


Som sagt.

Och äntligen äntligen är säsong två av Skins på väg hem till mig! Jag hoppas att det kan bli maratontittande till helgen. Det kommer att bli ungefär lika hett som bilderna nedan. Minus det faktum att man knappast är sjutton år längre ... (Och skulle inte kunna tänka mig något värre heller! Jag skulle eventuellt gå med på det om jag fick hänga med Sid och Cassie och gänget ... Kanske. Vi skulle sjunga Wild World hela natten. Och dricka körsbärslambrini. Och Cassie och jag kunde organisera all mat i köket. Det skulle nog kunna bli en minnesvärd soirée!)

Jag och fjanten tittade på det sista avsnittet från första säsongen av Skins i helgen. Och allt extramaterial. Och snart kan man köpa andra säsongen! Jag saknar Cassie. Hon är så himla fin, och hon har min vita julaftonsklänning!